så fort jag klev av tunnelbanan knep minusgraderna tag i kinderna. klockan var 03.46 och jag hackade tänder hela vägen hem. ändå lyckades jag se tillbaka på kvällen som en lyckad sådan, med ja-må-hon-leva och "vänner och bekanta". smart nog struntade jag i efterfest och tänker nu somna med huvudet tungt mot kudden. note to self: att vara singel betyder att man måste gå hem själv. oftast ensam.