hemma efter en sju dundrande middag på kåken. jag fick mersmak på råbiff och lyckades byta till mig halva jonas, mot halva min wallenbergare. en schysst deal. trots att mina ögon, utan att jag ville, hela tiden vandrade genom lokalen för att upptäcka visst orosmoment hade jag väldigt, väldigt trevligt. johan borde fylla år oftare, och bjuda till middag på kåken. oftare. efter maten lyckades vi ta oss till allmänna galleriet (ag's) för en snabb öl. musiken var dock tillräckligt hög för att prat om att man blir frisk av lemsip skulle tolkas som att jag åt fiskmat. därför tackade vi för oss och jag är nu alltså hemma. och ett är då säkert. love hurts.