åter igen lyckades jag springa fem kilometer i morse. när jag springer fem kilometer ser det ut ungefär såhär:

1. börjar med stadiga steg, stöddig min, rak rygg och ganska långsamt tempo.
2. tycker att "distance" mätaren tickar på för långsamt, och ökar på.
3. efter en kilometer känner jag mig rätt nöjd och tänker att detta fixar jag lätt.
4. ökar därför på igen. fortfarande rak i ryggen, men med något ostadigare ben. pumpar därför på med armarna för att balansera.
5. efter två och en halv kilometer börjar det bli ganska jobbigt. jag tänker att jag kommer att dö. eller iallafall inte klara fem kilometer. försöker titta på tvn i hopp om att distrationen skall få tiden att gå snabbare.
6. efter tre kilometer ökar jag på i hopp om att komma fram snabbare. eh.
7. efter tre och en halv kilometer har stegen varit ganska ostadiga ett tag, flåset ganska högljutt och vattnet i flaskan är definitivt slut.
8. efter fyra kilometer vänder det något. jag flipprar mellan låtarna och stannar på timo räisänen med låten "michael". spolar fram tills tempot ökar. då jäklar. då springer jag av bara satan, nöjd över att det verkar som att jag ska fixa det och ökar lite till för att slå min tid.
9. efter fem kilometer har det gått 32 minuter och en sekund, mitt ansikte är rödare än tomaten med stort t och jag saktar ner. flåsar och går en liten bit. rätar på ryggen och låtsas som att det var hur lugnt som helst.

sen äter jag två bananer och ett knäckebröd. skiter fullständigt i att aporna tycker att vi ska dricka gainomax.