kom hem till moas varma famn. vi har så mycket att ta igen. men båda var trötta, och min feber verkar hålla i sig. därför ska jag sova bort den tänkte jag. för imorgon blir det lite jobb på svt, och sen så är det dags för presskonferens med dansbandskampen på tisdag. och så ut och springa med grymmaste killarna i grymmaste gänget på tisdag kväll. kommer bli så bra...

hybris. jag har drabbats av hybris, mani och allt sånt som har med envishet att göra. detta har tagit hårt åt mina lår. över sand, stock och sten har jag sprungit med mina underbara nike+ skor som nu är värda varenda krona jag la på dem när jag köpte dem. men min hybris räckte inte till att knipa en plats på tio-i-topp-listan. och nu väntar härligt kompishäng. så mina lår ska få vila lite. till i morgon. hörde jag pepp? hörde jag att södermalm ligger i topp? hörde jag att gäng pd är det coolaste gänget? hörde jag det? ja det gjorde jag minsann!




crap. i didn't make it. another runner had probably been thinking the same as me so i'm now o-n-e kilometer from reaching it. but i'm tired. and my thighs hurt... but i'm on it again tomorrow! promise!

competative. me? no shit sherloc. ligger på 37 kilometer. skulle vara gött att hamna på topp-tio-listan. så jag springer väl fem kilometer då. jag gör väl det. får se om det går...



i'm four kilometers from reaching the top 10 scoreboard. so i'm off to run for half an hour. wish me luck!

det är en riktig lyx att vara hemma hos mamma och pappa. ena dagen kör man ner till malmö, och andra upp till göteborg. avstånden är så löjligt bekväma. dessutom hade vi det fantastiskt på liseberg igår, och idag har jag och mamma powerwalkat på stranden och nu ska vi in till laholm och kolla på fotboll igen. heja lfk!



spending time at mum and dad's sure is what i would want to call living life in luxury. it takes an hour and a half to drive to malmoe, and an hour and a half to drive to gothenburg. we had a really good time at liseberg, but since i didn't gather that many kilometers with my nikes me and mum took a powerwalk at the beach this morning. like i said, living life in luxury.

kolla vad fint va. snart är hela stockholm orange. sprang nio kilometer i förmiddags, skönt som tusan. och nu är matsäcken packad, snygga men smidiga kläder påtagna och extra strumpor nerpackade. mot göteborg, mot liseberg och mot en hemskans massa springande mellan bergochdalbanorna!



look at that map. södermalm is truly in the lead, and it feels soooo good painting those streets orange. ran 9 k this morning, and now we're off to gothenburg to visit the funfair liseberg. excited!

jag sprang 2,5 kilometer. tänkte att jag kan lika gärna ta en runda till. precis i vägskälet där man väljer mellan att fortsätta på 2,5 kilometersspåret eller 4 kilometersspåret tänkte jag att vad tusan, jag kan lika gärna ta 4 kilometersspåret. när jag sprungit klart det tänkte jag att vad tusan, jag kan lika gärna springa 2,5 kilometer till. så det blev 9 kilometer. vilket betyder att vi har 13 kilometer härligt orange dp-färg att måla med. vad ska vi hitta på för bus måntro...

4,77 kilometer. sen sa det pang i magen och hållet spred sig upp till hjärtat. jag är envis och tävlingsinriktad, men inte dum i huvudet. när det gör så ont att andningen ballar ur så får det vaar nog. men oj vad skönt det var. och oj vad jag älskar mitt sportsband. och oj vad gött det ska bli att måla mina första orangea pd-kilometer på takesthlm-kartan. men först lite frukost.



i ran 4,77 k and then it came. bang! the pain in my stomach spread to my heart and my breath got shorter and shorter. i'm stubborn and competative, but not stupid. when it hurts too much, it's time to stop. but gosh did it feel good? it's gonna feel even better when i start painting that map with orange pd-colour. but first, breakfast. oh, and i've found the solution to running at night: a head lamp!

åh vad segt. hade hoppats på att komma ut på en runda ikväll med mitt nya nike+ sportsband, men icke. för det ska laddas i evigheter. så vet ni vad. jag äter en skål glass istället för att öka trycket inför den superrunda det kommer att bli i morgon istället. pepp var det här!

jag måste ha ganska hög halt av testosteron i kroppen. för igår såg vi först clash of the titans, sen transformers 1 och sen transformers 2. eller ja, jag somnade efter halva transformers 2. men i vilket fall som helst verkar det lovande för det faktum att south is the new black. lillasyster ska köpa ett nike+ sportsband till mig, och så snart det sitter på min handled ska det ut och målas. orange är fint.



f*** yeah! my sister has bought me a nike+ sportsband, so i'm soon ready to hit the streets! last night we were watching clash of the titans, transformers 1 and transformers 2. this better be a sign of my testosterone levels rising as i'm sooooo stoked to win this thing.

det som inte riktigt syns på bilden är hur ruskigt gul min nya jacka är. men den är på, och nike skorna likaså.

fyra kilometer. sen sa benen till. "ajabaja emelie, överansträng oss inte nu" sa de, och jag lyssnade. ska man orka springa mycket, jag planerar att springa även i vinter, får man ta det lite lugnt i början. även om man är lite som en kalv på grönbete när man springer där i skogen. spindelväv i ansiktet, kaniner som skuttar runt och fjärilar som knockar en i pannan. det är precis så det ska vara. dessutom upptäckte jag att mina skor, som trots allt inte är särskilt gamla, faktiskt är nike+ skor och antagligen funkar fin fint att använda. så nu kan jag lägga de 800 på ett sportsband och en sensor istället. sweet!



this morning i ran 4 k and had this fabulous breakfast, shown above. i also found out that my old shoes, that are'nt really that old, are nike+ shoes as well. so now i can return the ones i bought, and get the nike+ sportsband and sensor instead. wicked.

"poff" sa det, och så blev nattens mörker och allt vad det innebär helt plötsligt mycket mera påtagligt. lillasyster skrek, och jag manade på. de sista 500 meterna i skogen sprang vi i totalt mörker. ljusslingan som i vanliga fall lyser upp slingan sådär löjligt lite gav helt sonika upp. så det blev bara 2,5 kilometer. men imorgon är vi på det igen. peppar varandra, sida vid sida, lyssnandes i varsin öronsnäcka. precis som systrar ska.



went down to the forest to run 5 k with sis. we had about 500 meters left when the lights went off, and we were left in the darkness. panic. but we managed to get to the car without to much effort. but seriously, i haven't been that scared for ages...

hemma från gekås. köpte ett par fantastiska nike+ skor som skall förgylla mina fötter när jag springer för att knipa hem kilometer efter kilometer i take sthlm. härligt. för att vara ännu coolare när jag gör det köpte jag en knallgul vindjacka. och en massa annat såklart. vi var ju trots allt på gekås. nu ska jag och lillasyster ner till höka och springa. nya grejerna skall dock invigas i sthlm. känns som att det skulle passa bra.



if you ever go to sweden, don't be surprised if people talk about going to "ullared". ullared is a small village (maybe not even big enough to be called a village) where there's this big shopping centre called "gekås". in gekås you can buy e-v-e-r-y-t-h-i-n-g. if it's not in there, you don't need it. me and my sis went there and i bought these really nice nike+ running shoes, and a bright yellow wind jacket. for almost no money at all.

vad är bättre än att ge sig ut i skogen efter att ha spenderat sex timmar i en bil? trots starka vindar på upp emot femton sekundmeter körde jag och pappa ner till hökagården. jag sprang fem kilometer, pappa gick två och en halv. mitt i skogen kan ingen höra dig skrika, så när jag sprang där i mörkret kändes det rätt tryggt att veta att pappa fanns i närheten. nu ska det mysas med lillasyster och kollas på true blood. och ätas müsli med banan och yoghurt.



as soon as i reached my parents place after six hours in the car, me and dad drove down to hökagården, t-h-e place to run around here. it was dark, and a bit scary to run in the forest, but since i knew dad was around i felt safe. now it's time for some quality time with my sister. and some true blood. and müesli, yoghurt and banana.

okej då, jag sprang vilse. okej då, jag blev lite orolig där ett tag. så okej då, en snäll tant och en snäll gubbe tvingade mig att säga var jag bodde och envisades med att köra hem mig. ögona böj. så fort de vinkat hejdå och jag låtsats öppna dörren vände jag på klacken. satte igång mp3-spelaren igen och sprang. till fotbollsplanen. sprang runt, över och fram och tillbaka. i det våta gräset så att svetten stänkte. till timo räisänen. låten nedan är live versionen av if only a lifetime. springer man i takt med den mår man fint. sen vek sig mina ben och jag sprang hem. jag lägger bara benen på ryggen av trevliga anledningar, och vägrar vika mig för snuskgubbar i buskarna.



so maybe i got slightly lost. so maybe i got slightly scared. so maybe this nice old couple forced me to let them drive me back home. as soon as we waved good bye, i went back out again. to the soccer field. my field.

mätt. jag är så mätt. efter lunchen, som varade i en och en halv timme bara för att jag och erik alltid har så mycket att prata om när vi lunchar, åkte jag hem för att duscha. vattnet rann inte ner. jag har länge svurit över att det måste vara stopp någonstans. så jag gjorde det. rensade avloppet. och alla rören. skruvade isär, plockade av och rensade rent. naken, på mina bara knän, lagom nära toan för att kunna kräkas ifall jag behövde. nu rinner vattnet ner, som om det aldrig gjort annat. nu väntar jag på att claudias spaghetti och köttfärssås ska smältas i min mage så att jag kan ut och springa. mörka moln över hökarängen. får se om det håller uppe.



have i been busy today? well, yes. if picking up old vhs' from school, having a fabulous hour and a half lunch, unclogging the drainpipe in the shower and then having dinner with mama claudia and beby stella is enogh for one day to be called busy. now i'm too full to run, but hopefully one hour is digesting enough. i need to run.

för att inte bli våldtagen sprang jag fram och tillbaka, omkring och på, runt och över fotbollsplanen i gubbängen. mitt på ljusa dagen är det enformigt och trist, men på natten är det hur skoj som helst. skrämde livet ur såväl kaniner och hundrastare, som tonårsgäng och säkert en och annan våltäktsman. ser fram emot pusha mig själv lite hårdare, för varje dag. fram tills 1 september tycker jag att ni skal stödja min fond genom att helt enkelt ge mig pengar så att jag kan köpa utrustning för att plocka så många gator som möjligt. cash in hand. tack och bock.



due to the safety precautions needed not to get raped, i'm smart enough to run back and forth, across and round the soccer field next to me. in daylight, it's boring. at night, it's fun. scared the hell out of a bunch of rabbits, people walking their dogs and maybe even one or two rapists. i'm so looking forward in pushing myself a little bit harder, for every day. as i say in swedish, pepp!

när jag satte upp håret precis fick jag det bekräftat. mina biceps är inte vad de en gång varit. sommar, öl och cigaretter har gjort sitt. folk tjatar om att man ska bli fit för beach vilket årtal det nu är, men jag ska nu satsa på att bli fit för dansbandskampen 2010. hell yeah. det spritter i benen, jag funderar starkt på att köpa ett par nike+ skor i morgon och en ipod nano (helst billig och begagnad dock) enbart för att kunna vara med och ta stockholm. gäng söder om söder, jag hoppas ni är med mig. redan nu ger jag mig ut på gatorna för att härda mina knän mot asfalt.

kvart över sex steg jag upp för att bege mig ut på en skön morgonrunda. när jag kom hem och skulle stretcha nådde jag dock inte längre ner än till knäna med händerna, så stela var mina lår. dom hatar mig. antar att det nog gick lite väl hårt åt dem i måndags. lyssnar iallafall på en 45 minuter lång mix med aesop rock som är hur skön som helst att springa till. hela finns att låna på internet.



woke up at 6:15 am to try and make my poor thighs less sore. ran for 45 minutes and came back less sore, but stil very, very stif. my thighs stil hate me.

jag och moah åkte till gullmarsplan. sprang en stund längs vattnet. vi skildes åt en stund senare, och jag gick mot tunnelbanan för att åka hem. 9 minuter till nästa tåg. fuck. kan väl lika gärna gå till sandsborg, tänkte jag. och det gjorde jag. sen började jag springa. sprang och sprang. helskotta vad skönt det var. tänkte att jag kan ju likagärna springa hela vägen hem. precis mellan tallkrogen och gubbängen såg ag en stig. en grusstig! började följa den och sprang sedan som ett föl över gräsängar blandat med grusstigar ocg pyttelite asfalt. sprang lite vilse, men insåg sedan att jag var hemma. har varit ute i en och en halv timme. nöjd.



me and moah have been out running. we went all the way to gullmarsplan, just to find dirt roads that we both love. on my way home, i decided to walk instead of taking the tube. and so i did. but then i started running. and kept on running, thought that i might as well run all the way back. and gues what! i have now found the perfect 40 minute route with mostly grass or dirt roads. just around the corner from us! moah is gonna love me. have been out for an hour and a half, and i feel great. my body's gonna hate me tomorrow tho...