mitt sockersug visar sig ha noll gänser, även om jag inte är helt hundra. därför slängde jag ihop ett gäng chokladbollar som får göra mig sällskap till sophia. jag hoppas att hon blir glad för dem. men det blir hon säkert. sondre höll mig sällskap under själva ihop slängandet, och ikväll gör fanny mig sällskap i lindas bil. vi tre åker mot södertälje och värsta festen. vi kommer att visa vart skåpet skall stå och får förhoppningsvis en grym kväll! nu, hopp in i duschen och bli en ny människa!

för 738 kronor fick jag en flygresa, tur och retur. london baby, london! jag saknar anna så mycket och det ska bli så fantastiskt att få träffa henne. hon ska få så mycket plopp och sill att hon storknar.

rember how we used to take the ferry to helsingör. remember how we used to drink wine the whole afternoon. worrying about nothing but how to make our way home. remember how we used to smoke all those cigarettes. remember how we used to laugh and laugh. about nothing. we were not the worrrying kind, pushing boundaries. we were not the worrying kind, thinking only about the present. rembemer how the grass made marks on our skin. remember us.

nu sa kroppen till. "till!!!" skrek den högt och tydligt, rakt in i örat när jag vaknade i morse. så jag bytte inte från gröna till röda linjen i t-centralen utan satt kvar. åkte hela vägen hem och trillade ner i sängen. var dock tvungen att resa mig upp för att göra te. sen så lyssnar jag på ett ganska skönt album (tunng - ...and then we saw land) och mår förhoppningsvis bättre imorgon.

ikväll har jag åkt från gärdet till östermalmstorg. till bergshamra och sen tillbaka till östermalmstorg. till stadion och sen till bergshamra igen. och så en sväng i taxi på det. tur att jag inte direkt har så mycket annat att göra. och tur att det vankades mys med söt katt och värmande te när jag väl var framme. nu ska det sovas gott innan ännu en dag med stressad producent stämpat i pannan. fantastique.

äta bör man annars dör man. trycker därför i mig en räkmacka. en reeek-macka, alltså. jag blir retad för att jag inte kan säga "r" riktigt. men i vilket fall som helst smakar reeekorna bra och jag sippar även på en breznak. vi är kvar i skolan, och battlar låtar och myser och röker i dörröppningen. skönt.

fest. allt jag tänker på är fest. snart ska jag ha världens jättekalas på pontus! brunnsgatan. för snart fyller jag 25 fucking jävla år. det är galet. men jag har inte så värst mycket ångest, älskar uppmärksamhet, älskar mina vänner och vill därför fira födelsedagen med pompa och ståt. men innan jag fokuserar på det måste jag fokusera mera på projektplanen, budgetar och annat man måste fokusera på som producent. jag är som vanligt lite stressad. jag är lite stressad hela tiden. all stress har gett mig små utslag i ansiktet. stressfinnar. suck.

lisa hoppar in i duschen och jag drar igång skönaste listan jag fått av sophia. sophia och jag åt löksoppa, bröd och pratade om saker man inte kan prata med vem som helst om. det var ruskigt skönt. nu är jag tillbaka på inspelningsplatsen, tillika (tack, språkpolisen) davids lägenhet, tillika nattens sovplats. perfekt att somna och vakna på det ställe man skall infinna sig på halv åtta på morgonen. sista scenen imorgon. sen är vi klara med inspelningen för första filmen. känns galet, men kul. galet kul.

mina strumpor luktar illa. för jag har plaskat runt i snöslaskpölar som inte är från denna värld. de måste komma någon annanstans ifrån. för så stora snöslaskpölar har jag aldrig sett. i vilket fall som helst är min hårddisk full och man skulle kunna säga att jag är det också. har för mycket i hjärnan. måste sova för att rensa bort lite. lisa har lovat att ta hand om några saker så att jag slipper oroa mig. det känns skönt. men visst är det lite stressigt att vara producent. men det visste jag.

snart dags att bege sig mot centralbadet för att hämta fler mackor. idag filmar vi mellan 09 och 20. sen tar jag mitt pick och pack och trampar mot ambassadeur. jag och sophia ska jobba när dirty south spelar. kommer att bli grymt.

mina ögon sluter sig och ber om att få vara slutna i åtta timmar. ain't gonna happen, är jag rädd. utan inatt blir det sex och en halv timmes sömn. sedan är det dags för inspelningsdag två. inspelningsdag ett avslutades med skönt snack i cirka två timmar, och en runda pingis. eller ja, jag spelade inte. jag snackade mest. min hals är torr. jag pratar förmycket. på vägen mot tunnelbanan hem gick vi förbi en affär med skönaste skylten. den sköna skylten får avsluta dagens sista blogginlägg. tillsammans med skönaste låten.

vi har hittat bästa vagnen. eller ja, lisa hittade den, men det var jag och jens som fick smoot talka anette på ica roslagstull som tillslut sa: "okej då, ta den, men säg inget till någon!". sedan åkte vi och storhandlade och jens menade på att det kändes som att vi var en familj. jag kunde inte annat än att hålla med. mysigt. vi lyssnade även på bästa låten som vi vill ha med i vår film. ännu mysigare.

idag är en sådan dag man inte vill vara i skolan. idag är en sådan dag man vill ta en lång promenad i solen, låta dess strålar värma näsan en stund och sedan sitta på en uteservering med infravärma, kaffe och trevligt sällskap. efter en något shaky natt med bryskt uppvaknande är jag lite lagom trött, men tackade ändå för skjutsen till skolan. att åka bil och behöva sitta i lätt bilkö i några minuter är så mycket skönade än att behöva trängas på en ersättningsbuss. dessutom kommer man ju helt klart i väldigt god tid. tillräckligt god tid för att kunna köpa frukost på ica och avnjuta den i en tyst skola, utan någon annan närvarande. baguette med la vache qui rit, en apelsin och en skål cappuccino. en skål för att jag hade i dubbla påsar, och skolan inte har så stora muggar som krävs för det.

det är så mycket som rör sig i min skalle att den nästan sprängs. det är så mycket som ska fixas och donas. det är så mycket som jag önskar var klart, kirrat, fixat, checkat, bockat och high fiveat. men nu ska jag istället åka hem och försöka få i mig lite mat. per och tomas lagar. som vanligt. jag hoppas att jag tar mig ur detta inferno levande, utan att ha blivit galen eller, som sigrid, börjat prata med sig själv. eller träden.

jag bloggar, alltså lever jag. febern har lagt sig, och jag är nu mest yr i huvudet på grund utav allt som rör sig i skallen. vi börjar filma på torsdag, och allt är kaos. kaos, kaos, kaos. men det ska nog lösa sig. för jag har världens bästa grupp. en ligger dock hemma med opererat och gipsat ben, men vad gör det. det enda som egentligen gör saker och ting fruktansvärt jobbiga är att tunnelbanan inte går som den ska. alls. får se hur man lyckas ta sig hem idag. i morse åkte jag till skolan en timme innan jag brukar, och hann precis i tid. känns ju fantastiskt... jaja, vi har iallafall nästan lyckats casta milda mat extra tjejen, nathalie söderqvist. hon är grym, för hon har såklart gjort en massa andra saker (se klippet nedan) och kommer passa perfekt som maria. sweet.

sängdags. men först lite jason. men efter det sova. och efter det vakna tidigt och jobba. jobba jobba jobba. näst sista inspelningsdagen med kattis&company.

eller dem. helst önskar jag att melodifestivalen fick återgå till sitt ursprungliga format, och att någon tog kristin meltzer och stoppade i en låda. märkt med ett land långt, långt borta. jag skäms. jag skäms för att folk tycker att det är roligt. jag vill att alla mina vänner som gillar melodifestivalen räcker upp en hand så att jag kan räkna bort er. istället borde man lyssna på riktig musik och inte sådant som framstår som en urartad parodi på ainbusk singers.

stressad. försov mig. jag börjar ett?? gah!

tack som f*n att det är fredag. efter en upptagen skoldag som började skitdåligt på grund utav sl's förmåga att förstöra för så många människor på en och samma gång, är det dags att slänga i sig lite mat. pasta carbonara. sen ska det kickas ass på sturekompagniet. det är jag och sophia mot världen och vi ska ha förbannat kul. kommer bli g-r-y-m-t.