det tåls att upprepas. vilken kväll, va. jag och claudia mötte upp en hanna, och sen en maja. och sen två andra tjejer som jag inte minns namnet på. förutom jag var hela gänget från umeå. tur att jag umgås så mycket med claudia, så att jag förstod vad de sa.

jag har aldrig varit på tyrol innan. och aldrig på gröna lund på vintern. det var faktiskt lite spökligt kusligt att gå igenom grindarna, och det luktade minnen. senast jag var på gröna lund var jag sambo och på semester. kär och galen. ja, tiden den springer iväg.

i vilket fall som helst trängde vi oss fram genom folkmassan som trängdes lite lagom i den trädoftande lokalen. förband var john me, som vissa kanske känner igen som sångare i the motorhomes. jag fick rysningar först när han gjorde en cover på jackson five's "i want you back", men efter det var jag såld.

helt utan förhoppningar såg jag sedan annika norlin kliva upp på scen. tillsammans med henne killen med utåtstående ögon från popsicle. sen en tjej jag tror claudia sa sjöng i arcade fire någonting. och så lite annat folk. men skit samma. har ni sett annika norlin live? har ni inte det, ja då har ni missat något. jag grät. okej, jag gråter ofta, men detta var något unikt. hennes scennärvaro är fantastisk, och jag förstår inte var hon får all energi ifrån. och texterna. jag tror inte att vi ska gå in på dem, för då kommer detta bli ett väldigt långt inlägg, och jag måste sova. men ja, kära vänner. annika norlin is the shit.

dagens bästa: claudia. hon är seriöst bäst. och fri. som en fågel. fåglar ska flyga fritt. fritt fram. kärlek till dig.