det enda jag förmått mig göra idag är pratat med apotekaren på msn i en och en halv timme. vilat lite, och kollat på tv. när hungern gjorde sig påmind, tänkte jag att pizza antagligen vore det enda vettiga alternativet. så jag drog ner mössan över ögonen och lunkade iväg till pizzerian. det var väl värt besväret. för det är seriöst den godaste pizzan. så nu ska jag, mätt och belåten, sätta in flera kort i album...

dagens tack, men nej tack: tydligen har mitt nummer lämnats ut till en föredetta i london. vi har inte setts eller hörts på fyra år, och jag har seriöst inte ägnat en endaste tanke åt mannen. men mannen hörde av sig, och menade att det var väldigt trevligt att vara i kontakt med mig. jag tänkte väl, ja, jo, men påpekade det faktum att jag inte är direkt singel. han var medveten om detta, men tog sig ändå friheten att rättframt fråga om jag mindes storleken på hans, ja ni vet vad, och huruvida det var seriöst mellan killen och mig. där sa jag tack och hej, och kan inte förstå syftet med höra avandet från första början. men tack, mini-malin, det var ju gulligt av dig att förse honom med mitt nummer. verkligen.