flickan som lekte med elden. bra film. jag fick hjärtat i halsgropen, gåshud och tårar i ögonen. men inte nog med det. paolo roberto, som spelar sig själv, går inte att ta på allvar. istället fick jag en hel del skrattattacker, t ex när han visar skills inom både boxning och huvudräkning. låt mig inte avskräcka er med viss diss, filmen är helt klart sevärd...

en bra grej med att gå på bio med claudia är att hon inte äter lakrits. därför fick jag alla de svarta godisbitarna från hennes gott&blandat påse. nu väntar sängen, bra trött i huvudet.

dagens godaste: innan bion gjorde sig hungern påmind, och jag stegade mot hötorgshallen. där köpte jag en kreolsk potatispirog med svampröra. kan helt klart rekommenderas, den med!