"poff" sa det, och så blev nattens mörker och allt vad det innebär helt plötsligt mycket mera påtagligt. lillasyster skrek, och jag manade på. de sista 500 meterna i skogen sprang vi i totalt mörker. ljusslingan som i vanliga fall lyser upp slingan sådär löjligt lite gav helt sonika upp. så det blev bara 2,5 kilometer. men imorgon är vi på det igen. peppar varandra, sida vid sida, lyssnandes i varsin öronsnäcka. precis som systrar ska.



went down to the forest to run 5 k with sis. we had about 500 meters left when the lights went off, and we were left in the darkness. panic. but we managed to get to the car without to much effort. but seriously, i haven't been that scared for ages...