det är så mycket som rör sig i min skalle att den nästan sprängs. det är så mycket som ska fixas och donas. det är så mycket som jag önskar var klart, kirrat, fixat, checkat, bockat och high fiveat. men nu ska jag istället åka hem och försöka få i mig lite mat. per och tomas lagar. som vanligt. jag hoppas att jag tar mig ur detta inferno levande, utan att ha blivit galen eller, som sigrid, börjat prata med sig själv. eller träden.