white tiles reflecting.
"jag har inget behov av att visa upp vad jag gör." orden ekade mot de vita kakelplattorna och mitt hjärta föll platt mot golvet. det var egentligen inte någon pik, men efter att ha haft den där knasiga känslan i magen en hel kväll skar orden djupt. de ekade och skar, som vassa kardborrband mot vintertorr hud. och även om jag vet att inget som sades var illa ment, kan jag inte låta bli att bita mig i läppen och tänka på hur han tittade på mig där vi satt mitt emot varandra på tunnelbanan i morse. tittade på mig med ögon som sa att jag kanske borde ge mig av. och så fick det bli.
comments
Trackback
