motala. vilket ställe. efter middag (pizza) i linköping var vi sjukt spända på att se vad vi hade att vänta oss. det började dock med att linda körde nerför en trappa i jakten på en parkeringsplats, och efter det gick det bara fortsatt utför. motalafolket är blygt, men trevligt, men knasigt. charmigt, men ändå avvaktande. plus att jag inte fattar vad de säger. men men, vi hade trevligt. vid två ställde vi fram klockorna, körde tillbaka till linköping och somnade gott i hotellsängen. vaknade efter fyra timmar, käkade frukost och passade på att shoppa lite innan vi körde snabbast möjligt hem till stockholm. nu. trött. snart. sova. först. hämta nyckel. suck.