jag hatar ibland min kropp. för när den säger till sätter den ner foten rejält. det betyder att jag tvångsvilar ikväll. och imorgon. satan. jag vill ju ut och springa! jaja, med tanke på att jag, som johan skulle sagt, prövar den vita hästen fram till den 1 november borde jag kunna komma igång och knåpa några kilometer till innan take sthlm är över. sen blir det att satsa på såväl premiärmilen, vårruset, milspåret och tjejmilen. men nu blir det filmmys i tv-soffan med popcorn och eastern promises.



my body speaks it's own language. which is good. but sometimes i wish it didn't speak so clearly. it tells me "i'm not feeling great", and thinks that maybe i'm better of staying in and chill with the running. boring, but i guess it's the right thing to do. so taking it easy and watching eastern promises is what i'm doing tonight.