taking woodstock verkar vara väldigt trevlig. dessutom är jeffrey dean morgan med. jag nöjer mig rätt bra med det...

moa stack precis och lämnade mig lite i sticket. jag blev liksom helt plötsligt väldigt sugen på att dansa. som tur är, är inte per hemma. som tur är, kan jag då dansa loss helt själv. stampar lite extra i golvet för att hämnas på vår psycho-granne och kommer att stupa i säng vid tolv. härliga fredag!

såhär lite innan lunch lyssnar vi på soundtracket till moulin rouge. jag blir typ kåt av speciellt en låt. helt ärligt, den är så sexig.

jag blev inte kär i bill sundberg när jag såg videon, men jag kan förstår varför flickorna faller som furor. bill sundberg och ola håkansson, blir bob. bob med flera blir bob and the diamonds. bob and the diamonds levererar skön musik och jag gillart. att det sedan är johan och fredrik i klassen som producerat videon till seven hour drive gör ju inte saken mindre självklar att rekommendera här på bloggen.

i brist på annat kommer här en liten favorit från roast.

om ni inte gillar jack eller är sugna på lite sköna mixar kan ni istället klicka på bilden och lyssna på kitsuné: gildas & masaya - new york.

mmm, det luktar vitlök i hela huset. oerhört gott, alltså. jag fick tyvärr avbryta åters första träningspass på grund utav ett fett blodtrycksfall och svår hunger. orutinerat. jaja. sitter iallafall nu och myser med jack johnson i väntan på mat. det är så fruktansvärt kallt ute, att man kan behöva lite värmande musik.

ännu en härlig dag har börjat. vi sitter och spånar på våra dokumentär idéer, men lyssnar även på skön musik och tittar på fina videos. som denna tillexempel:

yep, efter att ha torkat tårarna och låtit snoret torka in knåpade jag ihop veckans playlist. att vi såg the boat that rocked, typ, igår kväll har absolut inget med listan att göra. och paint it black är inte min favorit stones låt, det är sympathy for the devil som tar den förstaplatsen. men den har redan varit med på en playlist, så näst bäst gillar jag paint it black. i'm waiting for the man är min favoritlåt med the velvet underground. perfect day med lou reed, ja ni fattar grejen med den. jag har aldrig lyssnat på joy division, men när the wombats sjunger om dem spritter det i mina ben. jag har heller aldrig lyssnat creedence clearwater revival, och därför inte heller på låten susie q. men thirsty merc sjunger om katie q, och det låter ju ungefär likadant.

1. paint it black . the rolling stones
2. i'm waiting for the man - the velvet underground
3. perfect day - lou reed
4. the wombats - let's dance to joy division
5. thirsty merc - katie q

vilken skön start på dagen! inte nog med att jag kom hem safe and sound och fick den där mysiga kramen jag längtat efter, fick jag även sova oerhört gott. att sen vakna upp, lagom pigg och få pussas lite gjorde verkligen min morgon. sitter nu här i skolan med trötta klasskamrater och dricker en god kopp snabbkaffe. idag snackar vi after effects och dokumentärplanering. pepp!

jag fullkomligt älskar denna låten. jag ser blommor, ett öppet hav, en strand och fjärilar. jag ser vida klänningar, bara överkroppar och sand mellan tårna. jag ser skratt, svallande hår och konturer av kärlek.

snart är det dags för mig att krypa i säng. inte så konstigt, kan tyckas. men det är faktiskt det. jag vet liksom inte riktigt när jag får sova i "mitt" rum nästa gång. eller jag vet iallafall inte om det kommer bli innan sommarn. eller om det kommer bli om sex månader, som det blev nu. jag spenderar för lite tid med min familj. jag kommer sakna dem. imorgon tuffar tåget mot stockholm. tur att man kommer bli mottagen av en öppen famn, bokstavligt talat. men lite otur att det är måndag redan efter imorgon natt. hade sett fram emot att sova ut, sova länge. man kan inte få allt. nu kära vänner, stänger jag snart ner. ska bara lyssna lite på p3 dans först. bara lite... stockholm calling.

vaken. med tre alarm på mobilen lyckades jag komma upp i tid. mycket tack vare pure shores. det är en bra låt att vakna till. efter en avocado, en macka och en hel del tårar till "animal precinct" på animal planet (jag är så sjukt blödig innan lunch) var jag good to go och väntar nu på att lillasyster ska bli klar någongång så att vi kan åka till offside så att jag kan prova jeans. ska man prova jeans bör man göra det innan man ska på kalas.

dagens klagomur: jag var tvungen att ganska temporärt upprätta en klagomur bredvid mig här i soffan. jag gillar mycket musik, och är något utav en typisk allätare. egentligen gillar jag inte ordet allätare, och skulle kanske hellre beskriva det som att jag tycker att det är fantastiskt att det finns så mycket musik och hur det kan förena människor på ett så fint sätt. jag brukar inte säga att jag tycker en viss typ av musik är dålig, på samma sätt som jag inte säger att jag tycker att viss mat är äcklig. men, igår kom på jag att det finns en låt, som jag hatar. jag hatar den så mycket att jag nästan kräktes lite i munnen igår när jag hörde den på radion. det är sandi thom med i wish i was a punkrocker (with flowers in my hair). usch.

seriöst. jag är lycklig. daniel är lycklig. vi satt bredvid varandra, kusinen och jag alltså, och njöt. vi njöt i fulla drag av "sherlock holmes". det känns fånigt att säga att detta är årets bästa film hittills, men mesig som jag är vågar jag faktiskt inte säga att det är årets bästa film med tanke på att det är 364 dagar kvar av det. och speciellt inte med tanke på de trailers som visades. "where the wild things are" kommer antagligen att ta mig med storm, "snabba cash" måste jag se efter att ha läst boken, men "clash of the titans" fick mig på fall. iallafall trailern. jag fick seriöst gåshud och det pirrade i hela kroppen. jag är en sån sucker för sådana filmer.

hur som helst, åter till detektiven. han gjorde ett bra jobb. robert downey jr har uttalat sig om att de gör sherlock holmes på riktigt, då kritiker menat att det inte är så sherlock borde porträtteras. jag skiter i vilket. jag har inte läst böckerna, och tänker inte uttala mig om huruvida det är en korrekt beskrivning eller inte. istället tänker jag bara konstatera att guy richie är ett geni och att jag flera gånger fick hämta andan och viska till daniel: "jävlar vilket foto!". tjejen som spelade mary, fästmö till dr watson (jude law) såg lite konstig ut i ansiktet. men efter att jag vant sig vid det gick det upp för mig att hon spelade väldigt bra. hon heter kelly reilly, och det tar emot att säga att jag inte kan minnas att jag sett henne i någon film tidigare. men förhoppningsvis dyker hon upp snart igen. ni som inte tänkt se sherlock holmes borde tänka om, för guy ritchie levererar precis det vi vill ha. komik, spänning och knytnävar i solar plexus. jag vill inte ligga med guy ritchie, det är bara så man säger. men tacka honom för en skön kväll skulle jag gärna göra.

medan jag skriver ihop projektplaneringen och researchar lyssnar jag på lite sköna mixar i sällskap av katten. helt okej nyårsdag.

ja, jag hade faktiskt tänkt att 2010 skulle få lov att bli ett vackert år. det skall börja med att jag knåpar ihop en snygg projektplanering för en utav våra dokumentär idéer. men innan dess måste jag hämta en snygg emma i bonnarps kvarn, och då är det tur att man inte drack sådär fasligt mycket igår. jag lämnar er dock inte i sticket, utan bjuder på en video min pappa skickade till mig.

jag är antagligen inte sist med att lägga upp denna videon, och jag tycker att det är så himla roligt.

god morgon förresten. jag har fått en grym start på dagen. älskar spotify. hittar musik som jag glömt bort totalt. i mitt sökande efter waiting for the man lyckades jag blanda ihop the velvet undergrund med velvet revolver och hamnade på så sätt på rätt spår för att hitta till the fratellis. i london lyssnade jag massor på "costello music" och kan nästan känna smaken av salt 'n' vinegar crisps och fosters på fat. inte nog med att det är ett bra album, gillar jag omslaget starkt.

för något år sedan sjöng jag med som en galning till jack peñate's "torn on the platform". blev därför oerhört glad när erik påminde mig om att han släppt nytt album i somras. albumet heter everything is new, jag har lyssnat på de fyra första låtarna och so far so very damn good.

idag på carlings spelade de paint it black och jag blev nostalgisk. därför avslutar jag min dag med den. nu, sömn.